Sitter här och tänker på hur mysigt det skulle vara att bo i värmen på GC en tid i stället för detta kalla torftiga Sverige.. Var hittar en ensamstående tonårsmor en normal man som vill följa med.....har någon här något tips? Och, återigen, vågar man? Jag tror att det vore enklare om man var två vuxna....det känns lite läskigt att sticka ensam med barnen! Har någon här bott därnere med barn? Trevlig kväll önskar jag Er alla här! Det är underbart att läsa allt som skrivs här på forumet!
Ja, vem vill inte prova på att bo därnere för ett tag! Men man måste ju hitta ngt att överleva på. Att ha barnen i Svenska skolan är inte så billigt. Självklart vågar du åka utan man - det finns säkert många normala (eller halvnormala kanske) män därnere *s* men jag förstår ändå dina tankebanor - "det krävs två för att dansa tango"! Kan du inte börja med att åka dit på en semester ensam med barnen. Jättemysigt! Förra helgen satt jag också i dina tankar men min man skulle inte kunna ta sig an sitt yrkesval därnere men jag skulle vilja starta: Friskis & Svettis Gran Canaria
Ja det är ganska dyrt att ha barnen på skola därnere! Kanske kan man få nåt slags bidrag ifrån Sverige?Jag tror det, även om det nog är ganska lite pengar. Arbete är ju också problemet särskilt om man är ensam vuxen....det känns svårt att jobba sent på kvällar exempelvis. Semester därnere har vi varit på många ggr, och det är lika varje gång-ingen av oss vill hem. Klimatet är det som lockar oss MEST. Jag skulle vilja våga prova!
Hola Ia34! Du har precis samma inställning som jag hade och fortfarande har ang Sverige. Jag har bott på Gran Canaria med 2 barn som då var 2 och 5 år (nu är de tonårsbarn). Innan vi flyttade ner var jag precis som du skriver orolig över hur det skulle gå, särskilt med tanke på barnen. Det funkade super bra!! Jag valde att ha barnen i en spansk skola av många orsaker, främst eftersom det är mest "lek" då och då är man ju inte lika beroende att kunna språket samt att den svenska skolan var inte så billig att ha dem på. Det gick jätte bra och mina barn trivdes och fick kompisar. Jag känner en mycket god vän som har flyttat ner till Gran Canaria med sitt barn ensam. Hon har sin son (nu 14 år)på den svenska skolan i San Agustín och arbetar där nere. Hon säger att det är det bästa hon gjort i sitt liv och att det är inga problem att vara ensam vuxen där med sitt barn, tvärt om!!! Jag förstår att det kan kännas tryggare att vara två vuxna, men eftersom du varit ett flertal gånger där nere så vet du ju hur livsstilen där är! Detta borde för dig vara en stor fördel om du ska flytta ner. Dessutom skriver du att dina barn är tonårsbarn, vilket borde vara lättare än om de är små, med tanke på att de kanske kan klara sig själva en liten stund om du tex jobbar. Jag kommer aldrig att glömma vilket "rabalder" det var här hemma när vi bestämde oss för att flytta ner. De flesta tyckte att jag var helt galen och de tyckte inte att det var det bästa för barnen. Jag var av en annan åsikt eftersom jag ansåg att det skulle stärka mina barn med att upptäcka nya miljöer och människor i livet. Alla måste naturligtvis känna efter om de vågar eller inte och det är svårt att säga: klart du vågar, i mitt fall kändes det som om "gör jag det inte nu så kommer jag att ångra mig för resten av mitt liv när jag blir gammal". Jag är glad att jag gjorde det! Det blev flera år där nere och sedan flera år på bl a Mallorca. Mina barn (och jag) har fått uppleva så mycket av detta så jag ångrar absolut ingenting!!! Jag är helt säker på att du också vågar, man klarar av mycket mer än vad man tror att man gör!!!! /Anna
TACK Anna för dina uppmuntrande ord!!!!!! Du är ganska ensam om att ge mej positiv feedback till min vånda ang detta! Det jag är rädd för är att det ska vara svårare i och med att barnen är tonåringar...med allt vad det nu innebär? Att få kompisar t.ex är ju viktigare än någonsin i de här åren. Vad jobbade du med när Ni bodde utomlands? Det blir till att fortsätta fundera och vrida och vända på allt...... Vintern består här i Sverige, och på GC är det så fint väder nu....det gör ont i mej att tänka på det...... Ha en bra dag!
Hallå igen! Ja, det är jätte viktigt att ha kompisar för barnen så att de inte känner sig utanför! På den svenska skolan är det jätte bra sammanhållning mellan barnen har jag hört. Mycket beroende på att det är en liten skola där alla känner alla och att både äldre och yngre barn umgås med varandra på tex rasterna och utflykter mm. Det är även blandade åldrar i klassrummen. Eftersom det är så mycket lättare att lära känna folk där nere då många fler är mer öppna av sig tog det inte länge innan jag hade fått mitt första jobb på en kosmetikaffär. Bara man börjar arbeta någonstans så rullar det på för då är det alltid någon som känner någon där det behövs personal. Sedan jobbade jag ett tag på en restaurang innan jag fick jobb på avis och sedan i en så kallad informations reception på Gando flygplats. Om jag vore som du så skulle jag pröva på att flytta ner några månader till en början för att se hur barnen tar det och för att se om man får något jobb som man trivs med. Man behöver inte gå terminsvis på skolan utan man kan ha barnen där bara några månader också. Sedan om det inte var så som man hoppades på så är det ju bara att återvända till sverige och barnen kan fortsätta i samma klasser som tidigare. Fungerar det däremot bra för alla så är det ju bara att stanna längre!!! Ha det bra! /Anna
