Jaha, nu var det dags igen. Tre månader hinner hon vara hemma innan hon drar till PDI igen. Längtan efter värmen, platsen och människorna blev för stor. Hon betalar dyrt för denna resa eftersom hon åker på sitt påsklov men hon kan inte/vill inte vänta[8D]. Denna gång åker hon ensam[V], dvs utan mamma eller pappa. Hon tar med sig en kamrat istället och jag hoppas innerligt att de får det bra. De ska bo på Las Isas, eftersom hon vill bo mitt i smeten. Nån som har något bra eller dåligt om hotellet? Läget vet jag om, har gått förbi massor med gånger men själva insidan[?] Nåja, jag får väl se fram emot min och makens greklandsresa istället, det blir ju också skönt. Dottern åker den 30 mars i från Sturup. Eftersom hon nu tycker hon kan ta sig fram på GC så ska hon inte åka transfer utan ta vanliga bussen från flyget. Ivrigt påhejad av mig då förståss. Sen kom frågan om försäkring upp. Jag bokar ju alla resor utan försäkring för jag tycker vi har ett så bra skydd i vår hemförsäkring. Betalar nån krona extra per år för det men det är det värt, intjänat på bara en resa för en person faktiskt. Frågan var nu, omfattas dottern av försäkringen när vi inte är med? Hon är ju över 18 så hon är egen juridisk person. Men pust pust efter ett snabbt samtal med försäkringsbolaget så fick jag reda på att hon har skydd av hemförsäkringen. Så jag slipper betala Ving 245 kr! hihi ] Jag är 100 % säker på att jag kommer att rapportera från hennes resa här senare. Usch vad man plötsligen känner sig gammal när barnen kan ge sig ut på resande fot alldeles ensamma (utan intyg att de får resa utan myndig persons närvaro). Jag som fortfarande trodde att jag var 20
Hej Mysan! När jag läser ditt inlägg tänker jag på mig själv för X-antal år sedan. Då for jag ned till Gran Canaria och PDI liksom din dotter med täta mellanrum. Hann knappt komma hem förrän jag drog ner igen. . Till sist blev jag kvar där nere en längre tid eftersom jag började jobba och kände att det var här jag ville bo resten av mitt liv. Det var ju PARADISET!! Nu blev det ju inte riktigt så för mig, jag blev äldre och läget förändrades så att säga så jag bodde inte där resten av mitt liv..... Håll oss informerade om hur hon har det där nere. Allt som rör GC slukar jag (och antagligen fler här inne) i sig för att glömma bort den gråa trista vardagen! /Anna P.S. Jag tycker hon gör rätt, man ska resa och upptäcka världen när man är ung men även äldre. Att möta främmande kulturer och andra nationaliteter är en av de bästa livserfarenheter anser jag!!
Hej Mysan Förstar dej sa väl!!Man märker inte att man är äldre förrän barnen börjar göra allt utan ens medverkan. Om försäkringar vill jag berätta en sak som kan vara av mkt intresse för alla. Här blir man ofta förd till ett privatsjukhus eller klinik om man nu skulle behöva ambulans eller blir akut sjuk. Privatkliniker finns överallt och de arbetar med personal sa att alla spraken täcks eftersom läkarna aldrig kan sprak. Alltsa arbetar det bla. skandinavisk personal pa alla dessa kliniker.Dessutom haller de öppet 24 tim. tex arbetar clinica scandinavica pa bade playa Ingles,Bahia Feliz och Puerto Ricm man inte kan taq hand om patienten där utan denne maste vidare sändas till sjukhus sa beror det just pa försäkringen om man hamnar pa privatsjukhus som tex clinica Roca i San Agustin, eller om man blir förd till Las Palmas.I vissa fall tex med smabarn blir det alltid i huvudstaden da barnavdelningarna finns endast här. Pa dessa allmänna sjukhus talar n¨Ñastan ingen sprak sa det kan kännas tufft att ligga inne pa ett sant ställe. Har erfarenhet av att hemförsäkringen betalar bara upp till en 3-4000 svenska kronor eller om det är tvärtom sa att det är självrisken.Kolla upp det för om du hamnar pa privat ställe är du uppe i den summan nästan när du kommit in genom dörren. Sa rakar man ut för tex ett benbrott där en privat ambulans(som man maste betala för sej)tagit en till kliniken, där tas röntgenplatar, gipsas osv.osv sa blir det en dyr historia.Att sys är jättedyrt plus att man ska tillbaka varje dag för att fa nytt bandage mm.mm. E11 gäller pa en allmän vardcentral där det kan finnas en engelsktalande läkare under dagtid.Det är helt gratis att ga dit. Men jag skulle rada alla svenskar att kolla verkligen upp sina försäkringar när de reser,läs emellan raderna och tänk pa att bli sjuk utomlands redan i sej är sa jobbigt och ska man dessutom betala hiskeliga summor efterat sa blir det ett rent helsike. Kolla hemförsäkringen ordentligt,ta reda pa redan innan vart ni ska vända er ifall ni blir sjuk och kolla vilken typ av ambulans de ringer vid sana fall. Vill ni till allmänt sjukhus el vardcentral är numret till ambulans 112. De flesta hotellen har info om privatkliniker och de större hotellen kan tillochmed ha samarbete med sadana da en läkare kan komma pa rond vissa dagar i veckan.Alla privatkliniker kommer pa hembesök till hotellet om det behövs men KOM IHAG att till det behövs en privatförsäkring. Hoppas att folk med erfarenhet av att ha varit sjuka under semestern skriver och berättar om sina erfarenheter.Det skulle hjälpa manga¨. kram
Hmm, detta med försäkring, det är en djungel och som du säger, Canaria, man vet inte hur det fungerar förrän det händer[}]. Jag tror nog det är så i alla fall där en försäkring ska träda in, inte bara när vi är på semester. Fast när man nu, som vi, betalar lite extra för att få en utökad reseförsäkring så ska det vara lite enklare. Enligt försäkringsrådgivaren så ska vi alltid ta kontakt med Sos i Köpenhamn, vad det än gäller. Jag vet att min pappa gjorde det när han för många år sedan var på Madeira och hans mamma dog hastigt och lustigt. Ett samtal till Sos och så var han på väg hem utan extra kostnader. Men jag ska inte säga att det är enklare för jag har aldrig behövt utnyttja den (tack och lov!). Men jag vet att självrisken är 1500 i alla fall. Ska ta och läsa det lilla illa medfarna pappret som vi har haft med oss de senaste resorna. Där står precis hur man ska förfara och vad det kan kosta m m. Man ska tydligen ha med sig det pappret om något skulle hända.[8)] Vore kanon om fler med försäkringsäventyr kunde skriva av sig!
Hej! Har erfarenhet av att hamna på sjukhus! Bröt fotleden på 3 ställen i februari 2005!! Bodde i playa del Ingles och hamnade på Clinica Roca i San Augustin. Försäkringsnumret på hemförsäkringen räckte och att försäkringsbolaget godkände operationen så blev man undersökt, röntgad, gipsad, inlagd o opererad i en väldigt rask tackt! Fick vänte lite på faxet från försäkringsbolaget så jag blev operarad (fick tre plattor o sju skruvar extra i foten)dagen efter olyckan. Men en effektivare vård har jag aldrig varit med om. Fick förstås känna av den spanska sjukhusmaten, så det blev fiberbulle och vatten och en mugg te på kvällen! Men 6 kg försvann den veckan!! Men om det händer något så se till att ni har med försäkringsnummer och telefonnummer till din kontakt på försäkringsbolaget. Likaså skaffa Försäkringskassans kort att använda på allmänna vårdcentraler! Det är mina tips! På Clinica Roca finns skandinavisktalande personal dagtid! Hälsningar Eva
Det är klart att du är 20 fortfarande!!! Man är inte äldre än vad man känner sig som det så fint heter. Kommer inte ihåg hur gammal din dotter var men hon kanske har hunnit bli 18? Tänk vad kul hon kommer att få! Min 13 åring sa till mig här om veckan; Tänk mamma när jag och mina kompisar kan åka ner själva till oss och bo i bungalowen, vad kul vi kommer att ha, och jag, jag kommer att hitta överallt i PDI. Jo, tänkte jag i mitt stilla sinne...den dagen...den...hur var det nu igen. Jag bävar för den dagen jag ska ligga uppe och väntar tills ungdomarna är hemma! Herre gud...sista dansen är ju 07.55!
Hej, Mysan! Så väl jag känner igen dina rader!! Det är svårt att förstå att ens barn helt plötsligt är vuxna. Men någon gång måste man klippa navelsträngen. Och inte har vi blivit gamla för det. Våra ungdomar idag är mycket mer mogna än vi(jag) 40-talister var. Minns när våran yngste son hade utbildat sig till massageteraput och en dag kom hem och betättade att han skulle arbeta på kryssningsfartyg. Fy, vad jag grät när vi lämnat av honom på flygplatsen. Han bad att jag inte skulle följa med in för både han och jag har mycket lätt för att gråta. Så vi tog förväl på parkeringen. Först åkte han till London för att urbilda sig internt inom det företag han blivit anställd av. Sedan fick har jobb på ett kryssningsfartygs SPA-anläggning. Båten hade Miami som hemmahamn. Min "lille" pojk på andra sidan jordklotet. Samma dag som han åkte ut på första resan var vi på ANFI beach. Kanske är det därför jag har så starka band till den stranden. Varje kontrakt var på 1 år. Han var hemma ett par månader för att sedan ta ett nytt kontrakt och då blev hammahamnen Vancover . Men nu i efterhand så inser jag vilken fantastisk möjlighet att samtidigt få se så mycket och samtidigt jobba. Äldsta sonen och jag åkte över 17 dagar till Miami och hade möjlighet att följa med på en 4-dagars kryssning till Bahamas. Det var en resan som jag aldrig hade gjort om jag inte hade längtat så efter min "lille pojk" Idag är ju världen liten. Alla ungdomar far och flyger än hit och dit. Så det kommer att gå bra!!! Annat var det när jag var ung[8)] Inom parantes så är det den sonen som bor 500 meter från oss och fick vi fick vårt första barnbarn för 9 månader sedan. Må så gott Riggan
Ja...jag får väl våndas i augusti[:I] Yngsta sonen (18år) kom hem och berättade att han och hans polare ska till Bulgarien[:0] Gran Canaria är inte hans favvoställe - utan hänger med för att det är gratis...hehe. Jag får väl veta hur mycket bättre det är att åka till Bulgarien.Det var bara att nicka och se glad ut, och hoppas att de får roligt! Han får själv jobba ihop till resan i sommar Vi har också reseförsäkringen i Länsförsäkringar, men han har tydligen köpt försäkring i resan. De ska flyga från Örebro - men hur de ska ta sig dit - löser sig nog[)] Jag kan ju meddela att jag inte vågade åka någonstans när jag var 18... [:I] Anneli
Ja du Pellis! Hon har blivit 18 och i maj blir det 19. Men då får hon fira på egen hand för familjens ungdomar (min man o jag då alltså) är på Rhodos och vilar upp oss efter utrensning av mina föräldrars hus (de bor på hem och huset ska förhoppningsvis var sålt till maj). DET har vi gjort oss förtjänta av vill jag lova![^]
Riggan; jag tror aldrig man kan klippa den där strängen riktigt ordentligt. Å det är väl skönt! När man väl tycker att de klarar sig galant på egen hand, ja då blir man mormor/farmor och plötsligt är man där och strängen är så stark igen.[:I]. Jag har också svårt för avsked, försöker hålla dem så korta som möjligt och så få som möjligt! AnneliH; Bulgarien, det ska bli kul att höra om den resan.[^] Jag var på min första egna utlandsresa när jag var 19 och nyförlovad. 14 dagar, antar att mamma o pappa gick på tapeterna här hemma (o det kanske de hade skäl till....[}] ) Jag får vara glad att hon bara ska vara borta i en vecka!
Som 17 åring åkte jag 2 1/2 månad till Australien.... iofs bodde jag med släktingar där nere men resan dit klarade jag av själv. Sånt ger självförtroende och skinn på näsan.
Hej igen! Igentligen tycker jag det är jättenyttigt för våra ungdomar att få resa och stå på egna ben. Att ha arbetat utomland är också en stor merit när man kommer hem och söker jobb. Det påverkade mycke att vår son varit manager på ett SPA på kryssningsfartyget när han kom hem och sökte jobb. Dels bevisade det att man har ett stort självförtroende och sedan kan man ju engelska på ett annat sätt. Sedan är ju vi föräldrar sådana att vi helst vill ha våra "små barn" hemma . När sonen åkte i väg på kryssningsfartyget första gången talade jag om för honom att den dag du själv får barn kommer du att förstå vad jag känner. Idag är han pappa till en 9 månaders son och nu förstår han bättre vad jag pratade om. Idag är jag bara glad att han gav sig ut innan han skaffade familj och barn. "Hönsmamma"[8D] Riggan
Ja, om jag fick vrida tillbaka tiden skulle jag givetvis åkt jag med Australien hade varit ett äventyr.. (borsonen 20 år är där just nu, och har varit där sedan augusti förra året och jobbat och rest runt) Med åren blir man ju lite "harig" och jag "misstror" ju inte sonen, men om det skull hända någon ting som han inte själv rår över..[:I] är man ju så långt borta. Jag får väl helt enkelt släppa den tanken om jag ska överleva Ja,jag får vara glad att det bara är en vecka! Jag lär väl skriva en rad eller två hur det förlöpte Anneli
Tror mina värsta äventyr är över nu när man är småbarnsförälder, iofs har jag läst om föräldrar som tagit föräldrapengen och åkt till Bali. Längtar i alla fall till mina två veckor på GC, behöver verkligen komma bort ifrån den grå vardagen.
Oja, jag längtar också till min resa (fast det blir ju Grekland då [:I]. Tjuvstartar med Finland nu i februari fast där lär väl inte bli så mycket sol och sand.... Får väl roa mig med de sandiga rester dottern kommer hem med i sin resväska. Å så ska hon köpa GODIS till mamma!! DET längtar jag efter![][][] Tänk om hon kunde hitta ett jobb inom vården där på GC, då skulle hon verkligen vara i hamn och resten av familjen skulle få billigt boende[]. Det är hennes stora önskan. Å så har hon en sån förståndig/tråkig mamma som säger, "läs färdigt vårdlinjen först, sen kan du åka vart du vill". Hon opponerar sig inte särskilt mycket för hon är också förståndig (men inte tråkig).
Hej mysan! Det vore väl något om hon fick ett jobb där *viskar* eftersom det inte handlar om GC...vart i Finland ska du? Anneli
AnneliH: viskar: vi ska "bara" till Helsingfors. Fick en kryssning (fast vi har köpt upp hos till bättre hytter)när vi köpte en TV till dottern i julas. Hon har förresten en kompis i Helsingfors som ska ge oss en liten guidad tur. Familjens ungdomar har aldrig varit på kryss så det kan bli en bra erfarenhet!
Kryssning det är roligt det också, kariokebaren och sjunga finska låtar....ha ha! Jag är lite nyfiken på de som åker den "stora" kryssningsbåten runt Kanarieöarna hur det är. Hoppas det är någon som har erfarenhet av det och kan skriva om det här. Anneli
Hej på er alla! När våran yngste son hade läst färdigt till massageterapeut önskade min man ( smålänningar som vi är) att han skulle söka jobb på Grancanaria. Men det blev istället på kryssningsfartyg i USA. Min man vill inte flyga längre än 6 timmar. Så han följde inte med när äldste sonen och jag åkte över till Miami och hälsade på. Jag tror han ångrar sig nu efteråt, men det kan han ju inte erkänna. Han är ju karl!!!!!!![] Så därför får det bli charter till GC för oss. Inte mig emot, bara jag får värme för mina värkande leder. Nu är det bara 2½ vecka kvar inan vi åker Ha det bra Riggan
